ja då var det dags igen..

asså fan. det här är sjukt jobbigt. allt går upp och ner hela tiden. varför kan det aldrig få kännas bra en längre tid? är det bara jag som är sån här? först glad och allt är super, och sen helt plötsligt från ingenstans faller allt. hatar mina psykbryt. kanske har att göra med alla mina känslor som inte vet vad de ska ta vägen.

jag vill vara bäst för dig, vad ska jag göra?
fan, jag är rädd. inte ofta jag är det.
men jag är rädd.
är detta ett tecken på det jag aldrig kunnat tro?

det här rår inte stjärnorna för'



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0