nu då?
det gör ont, så jävla ont. ögonen ser knappt något och hjärnan talar inte klarspråk. hjärtat är det enda som vet vad det vill. chippa efter luft är jag van vid och kramperna går att stänga bort. så även vad som pågår innanför pannbenet. men det i djupet, det blir djupare för varje gång och snart ger jag upp. eller tar till riktigt drastiska åtgärder. det funkar i teorin, varför skulle det inte kunna göra det i verkigheten? så här ska det bara kännas när det handlar om det motvända hållet. inte annars. men det gör det ändå, alldeles för ofta nu. är jag gravid eller?
man kan ju tro det.
skärp dig för fan, ta dig samman.
men om jag inte orkar den här gången då? vad gör jag då?
man kan ju tro det.
skärp dig för fan, ta dig samman.
men om jag inte orkar den här gången då? vad gör jag då?
Kommentarer
Trackback
