inge guld här inte..
kollar skidsprint. inge kul men oj vad man kan ryckas med i det! fjärde plats till SVEA rike. bää.
men en guld medalj till Fäny som varit till stor hjälp och ett bra stöd idag. det var värt 130 svenska riksdaler på mobilen :) och ja, det känns lite som att vi är lika. raka och ärliga om vad som är bra och vad som är mindre bra.
sen alla de andra samtal jag även ringt har varit av olika anledningar. både bra och dåliga. och nu är jag mest tom. får se hur dagarna ser ut framöver. jag är stark, det vet jag. finns däremot en människa jag är extra känslig för. svårt att gissa? nej, tänkte nästan det. filip såklart. men nu lägger jag mig allt bakom mig. klart jag aldrig kommer glömma, det gör jag ALDRIG, men för stunden kan jag inte sitta och älta allt det dåliga. det fungerar inte så om det ska bli bra igen. och det tror jag det kan bli. jag är villig att satsa iaf. men det krävs arbete ifrån båda sidor.
och med att inte glömma gör det det mycket svårare att anförtro(stavning?) sig folk i framtiden. tyvärr, men synen förstörs när det blir såhär. kommer inte släppa fille ur sikte med fel personer i fortsättningen. ledsen men vill inte, för det var exakt det jag gjorde, det jag drömt mardrömmar om, om just de och sättet, att gå bakom ryggen blev till verklighet. så sviken, så ledsen och så jävlans arg. kommer typ få kontrollera hans telefon, vad han gör, vilka han är med, ha blicken och öronen öppna 24/7 heeeela tiden. vill inte det, men vill inte bli sårad så igen och har NADA tillit för honom och andra människor nu.
snacket går ju runt fett fort också. allt kommer komma ut. ALLT! det gör dåliga saker. och snabbt. folk kommer titta och undra. men det går över. och förhoppningsvis gör mitt humör det med. men det kommer ta tid. sjukt lång tid. ett litet sne steg och det är tillbaks på ruta ett. fy fan.
en individ, en stor katastrof.
"you don't know what love is"
men en guld medalj till Fäny som varit till stor hjälp och ett bra stöd idag. det var värt 130 svenska riksdaler på mobilen :) och ja, det känns lite som att vi är lika. raka och ärliga om vad som är bra och vad som är mindre bra.
sen alla de andra samtal jag även ringt har varit av olika anledningar. både bra och dåliga. och nu är jag mest tom. får se hur dagarna ser ut framöver. jag är stark, det vet jag. finns däremot en människa jag är extra känslig för. svårt att gissa? nej, tänkte nästan det. filip såklart. men nu lägger jag mig allt bakom mig. klart jag aldrig kommer glömma, det gör jag ALDRIG, men för stunden kan jag inte sitta och älta allt det dåliga. det fungerar inte så om det ska bli bra igen. och det tror jag det kan bli. jag är villig att satsa iaf. men det krävs arbete ifrån båda sidor.
och med att inte glömma gör det det mycket svårare att anförtro(stavning?) sig folk i framtiden. tyvärr, men synen förstörs när det blir såhär. kommer inte släppa fille ur sikte med fel personer i fortsättningen. ledsen men vill inte, för det var exakt det jag gjorde, det jag drömt mardrömmar om, om just de och sättet, att gå bakom ryggen blev till verklighet. så sviken, så ledsen och så jävlans arg. kommer typ få kontrollera hans telefon, vad han gör, vilka han är med, ha blicken och öronen öppna 24/7 heeeela tiden. vill inte det, men vill inte bli sårad så igen och har NADA tillit för honom och andra människor nu.
snacket går ju runt fett fort också. allt kommer komma ut. ALLT! det gör dåliga saker. och snabbt. folk kommer titta och undra. men det går över. och förhoppningsvis gör mitt humör det med. men det kommer ta tid. sjukt lång tid. ett litet sne steg och det är tillbaks på ruta ett. fy fan.
en individ, en stor katastrof.
"you don't know what love is"
Kommentarer
Trackback
