make each day count

varför gör jag såhär? jag mår ju inte bra utav det. men varför blir det såhär då? om jag bara kunde göra någonting åt det. livet liksom. bakom den fina fasaden finns det alltid en massa trassel för att den fina fasaden ska hålla ihop och stå ståtligt. men varför kan det inte finnas ett sätt som gör att uppsättningen bakom den fina fasaden är perfekt. hållbar och alldeles utom fläckar. kanske för att det där trassliga visar på hårt arbete och att allt inte behöver vara perfekt för att visa sig vara just perfekt. man tycker på något sätt om det där trassliga och känner att det är det som göra hela fasaden så perfekt som den faktiskt är. men när man väl är där bakom fasaden och fixar och trixar så kan trasslet vara väldigt jobbigt och smärtsamt. precis som om man känner att "nej, nu ger jag upp". det är då svårt att se den här fina fasaden framför sig och veta att trasslet bakom kommer löna sig. och ja, det är riktigt svårt. och smärtsamt är bara förnamnet. tårar fälls och amitiösa hjärtan krossas. men när fasaden är hel och alldeles perfekt som bara den kan vara. ja, då är det en fin stund. det är då man känner lycka och känner det där fina som bara du kan förstå.